Oj! Nytt besöksrekord!! Två unika besökare, både idag och igår! En är ju självfallet jag själv. Men du andra, vem är du? Jag vill så gärna veta vem som läser min blogg! Och kommentera gärna. Annars känns det inte värt att skriva här längre..
Nu var det längesedan jag skrev här. Dags att uppdatera kanske. Livet går som det ska och jag jobbar på och försöker hålla fingrarna borta från plånboken. Men ibland händer det att fingrarna slinter och helt plötsligt sitter jag här och väntar på ett paket från H&M.
Detta har jag beställt idag. Kan inte bärga mig tills paketet dimper ner i brevlådan! ;)
Bloggtorkan är ett faktum. Jag brukar ligga på mitt hårda betonggolv och tvinga mig själv att skriva något och det mest intressanta jag hittills skrivit är ett citat från en väldigt förvirrad och nervös kvinna som intervjuades i nyhetsmorgon häromdagen. Det lät ungefär såhär: "Ja, då kanske jag måste sticka in ett finger i mig själv, eller i någon annan.. Eehehe.. Eller, jag vet inte, vad var frågan nu igen? Ehehehe." Jag skämdes så mycket å hennes vägnar och insåg att jag nog skulle bete mig precis likadant om jag en vacker dag skulle få vara med på tv. Tack och lov är inte det aktuellt.
förnamn: linnea födelsedag: 880219 hårfärg: ljus ögonfärg: grönblå vikt: 21 kg bästa årstid: sommar jag spelar: bingolotto bästa bok jag läst: barnens bibel det bästa jag vet: att jag har en mor och far det värsta jag vet: att pappa har flyttat älsklingsrätt: barnpizza min idol: lasse berghagen, torleifs fritidsintressen: skidor, bada, leka med kompisar jag är med i förening: äif, musses trafikklubb jag vill bli: doktor, astronaut övrigt: jag är en glad tjej
I fredags gjorde jag mitt livs snyggaste fall. Någonsin. Från en stentrappa ner på asfalten. Som tur var tappade jag balansen två trappsteg från marken. Det som var imponerande med detta fall var att jag bar på en stor bricka med mellanmål och jag ramlade framåt, raklång på magen, med mellanmålsbrickan kvar i händerna. Ingenting gick till spillo, inte ens tillbringaren med vatten välte! Och jag gjorde mig inte illa ens! Är inte det imponerande så säg?!
Jag står på paus fortfarande, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till eller var jag ska ta vägen. Arbetslösheten dödar mig sakta, det är inte roligt längre, samtidigt kommer jag mig inte för att söka jobb, skickar iväg nån ansökan i veckan men jag borde vara mer effektiv än så om det ska gå vägen. Det blir ju trots allt vad man gör det till. Jag ska bli rolig igen, snart kommer våren och då ska jag sluta vara bitter. Punkt.
Jag har kommit åt en paus-knapp i mitt liv för tillfället, och play-knappen är fruktansvärt svåråtkomlig. Snart så. Snart.. Jag måste bara läsa ut de tusen böckerna jag kånkade hem från biblioteket igår (det var bara fem).
Måndagsmorgonen var minnesvärd, av någon idiotisk anledning hade jag en full kaffekopp ståendes på min byrå och av någon ännu mer idiotisk anledning lyckades jag självfallet välta kaffekoppen som landade mjukt i en låda full utav kläder. Behöver jag nämna att jag har ockuperat tvättstugan ikväll?
Jag vet inte om jag håller på att tappa förståndet eller vad som händer. Men idag anmälde jag mig till en kvällskurs i spanska! Och jag åkte till badhuset och simmade 20 längder klockan tio imorse, en söndag! OCH!! Jag har kommit på en fenomenal företagsidé. Det är en bra söndagskväll.
När norrlänningar och sörlänningar träffas är en vanlig diskussion huruvida plättar är pannkakor och pannkakor är ugnspannkakor. Jag bor som bekant i södra Sverige för tillfället och för att missförstånd inte ska uppstå händer det att jag måste släppa på min heder för en liten stund och kalla plättar för pannkakor. Sagt och gjort, på jobbet var det soppa och småplättar till lunch för någon dag sedan. Jag tänkte att, för att inte förvirra de små liven så skulle jag fråga om de ville ha pannkakor efter soppan, tror ni inte jag blir tillrättavisad med orden: "Det heter inte pannkakor! Det heter plättar!"? Så trots att jag valde att släppa på min heder blev det likförbannat helt fel.
Igår var jag med om en mönsterbrytning utan dess like, jag var fan livrädd. Såg en kvinna bli kallad för en del riktigt hemska saker samt bli hotad till livet av en kille i 20års-åldern. Sedan började han kasta stolar runt omkring sig och jag var stensäker på att han skulle golva henne. Tack och lov stack han efter sitt lilla utbrott men försäkrade henne om att han skulle komma tillbaka senare. Sådant är inte tillåtet i min lilla bubbla och jag hoppas att hon hade mod nog att polisanmäla den jäveln.
Det var en helg i bravadernas tecken. Tack och lov för att den är slut. Inte för att jag hade tråkigt en enda sekund, snarare för att det blev så jäkla hårt. Jag har gett mig själv utnämnelsen "Världens sämsta kompis" och tomten lär inte komma med en enda julklapp om han höll ögonen på mig i helgen. Låt oss hoppas att han höll ögonen på någon annan istället. Nästa vecka kommer jag upp till norr igen, ska bli skönt att lämna den här oktober-dvalan och komma till ett riktigt kallt och snöigt norrland. Man får inte direkt någon julkänsla i plusgrader och bland gröna gräsmattor.
