Ett oskrivet blad
Med fönstret på glänt en sensommarkväll i augusti ligger vi tillsammans i mörkret och lyssnar på ett smattrande ljud mot fönsterrutan. Tid och rum försvinner, ljudet av det smattrande regnet blandas med våra tunga och avslappnande andetag. Och jag är trygg. Dina armar håller om mig och våra kroppar talar ett språk som bara vi förstår, för det finns ingenting annat som existerar just denna stund.
Och vi dvalar in tillsammans i en värld av drömmar, dina drömmar, mina drömmar, och jag önskar att världen ska sluta snurra, och att tiden ska sluta gå, vi blandar våra drömmar. Men även sensommarkvällar i augusti får sina slut. Natt blir till dag, regnet blir till solsken och världen vaknar till liv. Det är oktober nu, flera år senare, och jag är ensam. Det är alldeles för kallt utomhus och världen står stilla igen. Men var är du? Vad gör du? Hur mår du?
Ibland vore det lättare att glömma än att ta minnen med sig.
