Egg! Egg! A hardboiled story.

Det var inte så kul att blogga egentligen. Dels för att jag inte kan formulera mig på det sätt jag vill och dels för att det inte händer någonting. Det blir morgon, jag kliver upp med en viss möda, det blir kväll och jag somnar efter många om och men. Tänker alldeles för mycket innan jag somnar, målar ihop någon fin historia i skallen som får mig att må bra för att sedan komma på att det är bara önsketankar alltihop.

Det nya året har börjat bra, inga missöden än så länge. Börjar bli rädd för hösten bara, jag är inte redo för det här. När jag började högstadiet kommer jag ihåg hur mycket vi såg upp till de som gick på gymnasiet, speciellt de som gick sista året. Herregud vad gamla de var! Det var länge kvar tills vi skulle stå där med studentmössor och skråla och skåla. Nu är det mindre än fem månader kvar tills det är min tur. Och jag är inte alls så vuxen och mogen som jag tidigare trodde att man var när man gick sista året på gymnasiet. Jag är en ju liten fjärt som fortfarande borde leka med dockorna i mitt dockhus och vara hemma senast åtta på kvällen! Men när allt kommer omkring och almanackan visar augusti så kanske jag hunnit mogna en aning, förhoppningsvis. Det återstår att se.

Ge mig organiserade vardagar, tack.

Snart nytt år, nya mål, nya förutsättningar och en flytt som innebär en nystart. Ta mig dit.
Nu.

Jag vill inte ta med mig detta humör och denna känsla till det nya året. Låt mig bli kvitt det.

En våg av panik sköljde över mig igår, tog dock tjuren i hornen och drog iväg på en husfest. Finklädd med slips och allt. Det blev en lyckad kväll, med blåmärken och spyor och klockan fyra stupade jag i säng. Det intressanta var väl dock inte själva kvällen, natten och dess drömmar var bra mycket lustiga.

Drömde att jag aldrig gick hem från krogen, istället kom alla lärare på skolan och var stupfulla, de fixade ihop mig med en kille och jag blev kär direkt, väl påväg hem såg jag en man bli överkörd av en buss och en unge bli klämd mellan en bil och en mur. Tog en buss som skulle ta mig hem, lyckades bråka med busschauffören och plötsligt var vi i öknen, han gav mig ett paket som jag vägrade öppna. Tillslut öppnade han det åt mig och ut vällde massa småkryp som bara förökade sig hela tiden. Sen var jag i min lägenhet som hade förvandlats till ett kollektiv och krypen var överallt och förökade sig i en jäkla fart, en tjej jag ogillar hade sitt rum på toaletten och mitt rum delade jag med någon galen man. Killen som jag förälskat mig i bodde tydligen också där någonstans i röran mer än så hann inte hända i drömmen eftersom jag vaknade upp en aningen skärrad.

Jo, i en "sekvens" promenerade jag ute på gatan i Älvsbyn, klockan var fortfarande fyra och Filip och Fredrik var där för att spela in ett avsnitt av "Ett herrans liv" så jag hängde efter dem tills de körde iväg mig.

Det är kul att skriva ner sina drömmar. Ska nog börja göra det och sammanfatta det till en bok eller nåt vid ett senare tillfälle. För "fantasin" upphör aldrig att förvåna. :)

Sitter i mörkret och lyssnar på Simon and Garfunkel, klockan har passerat ett och jag har en obehaglig känsla av att jag glömt någonting väldigt, väldigt viktigt. Denna känsla har förföljt mig i ett par dagar nu men jag kan inte riktigt ta på vad det är. Och jag har en känsla av att jag inte heller vill veta vad det är.

Jag kräks på människor och är lika omotiverad som alltid. Julen känns inte positiv, och definitivt inte jullovet heller, konstigt nog känns det bara jobbigt att behöva åka "hem". Jag vet inte vad jag vill göra och jag är så trött på att jag aldrig vet någonting. Det har som blivit en vana att inte ta någon ställning, var neutral så går det dig obemärkt förbi. Var neutral, tyck ingenting, vet ingenting, bestäm dig aldrig. Ska det vara så svårt att ändra på sig?

Fan, en gnutta drivkraft bara, det är allt jag begär, och en stor bamsekram full med omtanke. Och en injektion med drivkraft, tack.

Det blev ett bittert inlägg, nu ska jag besöka min andra värld.

Hej gott folk.

Jag har haft praktik och på mitt omdöme stod det att jag var en "socialt begåvad person som snabbt kom in i gruppen". Socialt begåvad är kul, för det är jag verkligen inte. Och mina vänner instämmer. Och min mentor skrattade och höll uppenbarligen med om det också. Ibland gillar jag att bli kallad för saker som jag inte är. Socialt begåvad är ett exempel. Det är en grej jag kommer att leva länge på. En gång på högstadiet blev jag kallad för "jävla veganjävel", jag lever på det fortfarande. Det var fem år sen. Så på mitt CV som ska skrivas inom kort skall jag utnämna mig själv som en "socialt begåvad jävla veganjävel". Jag är ingen vegan heller och har aldrig varit. Men det kanske drar till sig uppmärksamhet.

Natten mot lucia ska vi ha luciavaka i skolan. Det var min idé. Vi ska spela roliga spel och skratta åt dåliga skämt. Det är vi bra på. Och på onsdag ska vi vara trötta och dvala oss igenom luciadagen. Det blir fint. Min klass är bäst.

Min nya idol heter Andrew Bird. Han är bäst. Jäklar. Honom måste jag se.

http://www.youtube.com/watch?v=kuKtKxdX0p4&mode=related&search=

kopiera adressen typ. Vet inte hur man gör direktlänkar.

Idag ska två utav mina kompisar vara med på Ordjakten. Spelade spel med dem i fredags och det var ett jävla liv med skällsord, skrik och sura miner. Båda två är världens sämsta förlorare och nu ska de tävla mot varandra. Hoppas att de kan behärska sig i TV, fast bäst av allt vore om någon utav dem började skrika och storma ut ur studion. Haha.

Jaja, om ni inte tittar så kan jag meddela resultatet sedan. Dags för skolan nu.

...
Det var kul att se, dessvärre vann de inga pengar och ingen stormade ut ur studion heller.



Jag vill ha ett glastak och bli förtrollad av norrsken.

Jag drömde att jag fiskade inatt. Fick en gädda på kroken som jag släpade med i vattnet efter båten, plötsligt satt jag på en cykel och gäddan hade förvandlats till en igelkott som jag av någon anledning lämnade utanför en bussdörr, igelkotten bajsade blodiglar och blev ihjältrampad på kuppen. Sedan kramade någon okänd människa mig som tröst för att min igelkott var död.

Ett drömlexikon skulle sitta fint. Skulle säkert stå något i stil med: "Du är sjuk, sök hjälp!"

Jag mötte min rädsla trots allt. Och det blev inte två usla bokstäver på ett papper. Det blev två fina bokstäver. Lyckades med andra ord skramla ihop till ett VG- på min redovisning om särskrivningar.

Och jag vet inte var jag ska ta vägen i helgen. Jag vill inte vara någonstans överhuvudtaget, jag hade fina förhoppningar för helgen men ibland blir det inte som man tänkt sig. Och jag vill bli kvitt den här kvävande känslan i kroppen, men det går över, det gör det.

Kvinnlighet är när man kan hålla i en styv banan och gråta.

Jag är en kvinna.



Lustigt. Det plingade på min dörr och jag öppnade, så står en tjej där utanför och vill att jag ska intyga att en viss kille bott i lägenheten ovanför förra året. Även fast jag typ bara har bott här i ett år och inte har den blekaste om vem denna kille är så tyckte hon jag kunde skriva på ändå. Jaja, jag skrev på och hon blev nöjd.


Jag har kommit på att det kanske var jättedumt att skriva under det där pappret. Vet ju inte ens vad det var jag skrev på för någonting. Men jag brukar göra dumma saker och hittills har jag inte råkat ut för något farligt. Det dummaste jag gjort var nog dock på il lardo för några helger sen då jag glad i hågen stal en drink som stod i baren. Dagen efter kom jag på att den mycket väl kunde ha varit spetsad med någon rolig drog. Men det var det ju såklart inte.

Elin kommer hit snart. Jag ska tvinga henne till att se Bert den sista oskulden med mig. Vi båda är i behov av en gnutta humor idag. Och imorgon ska jag nog skolka nationella. Inget blev som det var tänkt och man kan inte tvinga folk till att göra saker de inte vill. Rickard kommer bli pissed off och ge mig ett IG men två bokstäver på ett papper har ingen dött av.

Hejdå

Jaha, hm. Hej huvudvärk. Jag vet vad du beror på men du kommer inte ifrån det den här gången. Hej ångest.

Det är halkigt ute och egentligen är jag för tom på ord för att ens försöka ge mig på att skriva en blogg idag. Men skam den som ger sig. Skrev prov tidigare idag, nationella i svenska B. Det gick inte som väntat, tappade ämnet totalt. Men eftersom jag är så lat orkade jag helt enkelt inte börja om att skriva. Jag orkar ingenting längre. Totalt ointresse.

Äsch

Jag har skrivit ett brev. Jag brukar skriva brev ibland. Men jag postar dem aldrig. Då kan man fantisera ihop hur annorlunda saker och ting kan te sig efter att ha skickat iväg brevet utan att bli besviken. Fantasin är en ganska god vän ändå. Men det är verkligheten vi lever i.

Jahapp. Idag har jag legat i min säng under täcket  och tittat på diverse serier, jag har ont i huvudet och känner mig konstig. Har inte träffat någon människa idag, lyckades halvstäda lägenheten. Hallen i alla fall. Men jag rensade ut garderoben och gjorde det fint. Gick en långpromenad och rensade skallen på tankar och såg en stackars hund som fick springa och dra en mamma och en unge på en bob.

Ja, det var väl min dag det. Imorgon blir nog en repris, bortsett från att jag ska träna och köpa batterier till min mp3-spelare. Om jag orkar.

Hej mitt nya jag! Nu tar jag mig i kragen. Nu är det dags och det känns bra! För allting blir vad man gör det till och lyssnar man inte på den vettiga rösten inom sig som talar så får man skylla sig själv. Kort och gott.

Hej självdisciplin. Svik mig inte nu.

Fick tummen ur och bokade hotell idag. Då var det ur världen. På måndag åker vi och jag har konstaterat att om det blir någon shopping så blir det second hand-shopping. För jag måste ju ha råd att äta också. Ingen utav oss har någon som helst koll på Stockholm, men det är nog kul att vara lite vilse för en gångs skull. Det kommer nog att bli en galen resa. Jag längtar.

Igår var vi i domkyrkan på nåt FN-manifest och jag skrev en bön till Gud i en bok. Jag bad om att det skulle bli sommar snart. Så nu ska vi se vad han går för. Annars vet jag inte. Ingen drivkraft i sikte.

Fast jag vet en bra låt i alla fall.
Sufjan Stevens - Romulus

Det är inte höst längre, det snöar och marken är vit och det är så sjukt kallt utomhus, jag tror det kallas för vinter. Men allt blev så mycket kallare då jag lämnade Umeå igår och det gör mig ledsen. Och inatt drömde jag om björnar och gamla klasskompisar som blivit tillfångatagna nere i björngrottan och torterats av barn. Jag är inte så bra på att drömma bra grejer längre. Helt kass på det faktiskt.

Om en vecka åker vi till Stockholm och jag kommer nog bli tvungen till att tömma mitt fjuttiga sparkonto som av någon konstig anledning börjar bli tomt. Men jag hoppas att det blir en lyckad resa i alla fall och att vi kanske lyckas boka boende snarast så vi har någonstans att bo när vi väl kommer fram.

Vet du vad Gorbatjov sa dagen efter Tjernobyl-olyckan?
Igår ba "tjoff!"

Det blir en resa under höstlovet trots allt. En resa till huvudstaden. Jag har aldrig utforskat Stockholm förut så det är väl på tiden att göra det kanske. Så swish! försvann alla pengar igen, pengar som jag ännu inte ens hunnit få. Och jag fasar för julen. SWISH, så försvinner alla pengar igen. Det blir budgetjulklappar i år kan jag lova. Jag hoppas så innerligt att min ansökan om bostadsbidrag går igenom, då slipper jag en tung utgift i alla fall.

Jag drömde mardrömmar konstant inatt, hemska mardrömmar och enligt Elin hade jag börjat skrika i sömnen också. Jag hade tydligen sagt "Jag äter inte gräs med lök! Jag äter bara vanligt gräs!" Haha.

Ge mig drivkraft, ge mig drivkraft, ge mig drivkraft!!

Det är inte många knop i fröken Björnfot nu. Dagarna är mekaniskt trista men på skolan är det kul, mest för att vi inte gör ett jäkla piss och för att folket där är roligt. Men jag kan inte göra någonting, det är ingenting som driver mig. I'm stuck in between och jag behöver ett miljöombyte. Nu. Och jag kan inte sova om kvällarna för det känns som att alla organ vill gräva sig ut ur min kropp och det känns som att min kropp kommer att ge upp och sluta andas innan morgonen gryr. Och jag hoppas att det är hösten som gör det. Och jag vill att allt ska kännas så jäkla bra men jag förväntade mig mer.

"Well I'm trying hard to pass the time but I just got more time to kill"
- M. Ward

Och det spelas coldplay i mediaplayer och det är dags att gräva ner sig.

(Och man ska aldrig börja en mening med och. OCH man ska undvika att skriva man, men då blir det för mycket jag.)

Idag såg jag buss-micke som var med i det första programet av 100 höjdare. Hans hobby var att titta på och fotografera olika bussar . Han stod på Smedjegatan med kameran i högsta hugg och inväntade säkerligen en utav våra framtidsbussar. Kul kul! Han fanns på riktigt.