Egg! Egg! A hardboiled story.

Sitter i mörkret och lyssnar på Simon and Garfunkel, klockan har passerat ett och jag har en obehaglig känsla av att jag glömt någonting väldigt, väldigt viktigt. Denna känsla har förföljt mig i ett par dagar nu men jag kan inte riktigt ta på vad det är. Och jag har en känsla av att jag inte heller vill veta vad det är.

Jag kräks på människor och är lika omotiverad som alltid. Julen känns inte positiv, och definitivt inte jullovet heller, konstigt nog känns det bara jobbigt att behöva åka "hem". Jag vet inte vad jag vill göra och jag är så trött på att jag aldrig vet någonting. Det har som blivit en vana att inte ta någon ställning, var neutral så går det dig obemärkt förbi. Var neutral, tyck ingenting, vet ingenting, bestäm dig aldrig. Ska det vara så svårt att ändra på sig?

Fan, en gnutta drivkraft bara, det är allt jag begär, och en stor bamsekram full med omtanke. Och en injektion med drivkraft, tack.

Det blev ett bittert inlägg, nu ska jag besöka min andra värld.