Egg! Egg! A hardboiled story.

Om tolv dagar packar jag mitt liv i några väskor och åker på nya äventyr. Trots att jag är en person som hatar förändringar och är så äckligt bekväm av mig så har jag faktiskt lyckats genomföra den här planen, på egen hand dessutom. Trots att jag är livrädd så är jag samtidigt riktigt förväntansfull, det kommer att arta sig bra, nya erfarenheter och nytt folk har en tendens till att väcka mig till liv igen, för ska jag vara ärlig har jag gått i någon slags dimma över sommaren och haft svårt att få in någon rutin i vardagen.

Efter dessa månader ska jag göra allt i min makt att inte falla för frestelsen att komma tillbaka hit igen, för trots att jag stundvis hatar Älvsbyn så finns det en oslagbar trygghet här, en trygghet man vuxit upp med och en trygghet man alltid kan falla tillbaka till. Men jag ska inte falla tillbaka i förtid, innan dess ska jag utmana mig själv och förhoppningsvis bli en liten gnutta klokare.

På återseende!

Solen kikar fram och jag är just hemkommen från en långpromenad. Har vandrat längs mina barndomsgator och låtit gamla minnen krypa fram, det är konstigt hur mycket som har förändrats trots att det egentligen inte förändrats ett dugg, vissa hus är andra färger, skogen har vuxit tätare och alla barnen som lekte som galningar ute på gatorna har lämnat sina trygga bon. De enorma pulkbackarna är bara små kullar, de jättelika rutschkanorna är skrattretande små och groddiket är bara en liten pöl. Tiden spurtar iväg trots att det mesta känns som igår, men vi blir äldre och minnen bleknar.

Stundvis känns det tungt att veta att den bästa tiden redan har varit, tiden då man var ovetande om livets alla orättvisor och måsten, men samtidigt är det en fas vi alla går igenom, det gäller att inte släppa taget om allt det fina vi minns, det gäller att inte glömma.

Har en svullen lymfkörtel i halsen som smärtat sedan i söndags, det ömmar när jag pratar och jag blir paranoid. Fick en knöl för några år sedan på samma ställe som var pingisboll-stor och läkarna skrämde skiten ur mig med att det var cancer och att jag omedelbart skulle ringa min mor och far, jag började snyfta som ett litet barn mitt framför ögonen på min snygga doktor och hans kompanjon i hopp om att få ett klistermärke med Bamse som motiv. Men tror ni han öppnade den magiska lådan med alla klistermärken för att få mig på bättre humör? Nopes!

Nu var det ju inte cancer, det var bara resultatet av mitt idiotiska försök att töja örsnibbarna på fyllan. Men än idag väntar jag på ett brev på posten med ett klistermärkte signerat från McDreamy..

Stod i valet och kvalet att ta en drink ikväll, men en liten röst i bakhuvudet bad mig att låta bli och för en gångs skull lyssnade jag och bestämde mig för att vara nykter. Att det skulle straffa sig råder det inga tvivel om, för bara några minuter senare backade jag in i en bil. Jävla klantarsel. Skulle ha sprättat den där ölen trots allt. Sunt förnuft kan ta sig i röven.

Det kanske är på tiden med en uppdatering, enligt statistiken läses inte denna blogg så frenetiskt, ingenting alls faktiskt. Så vad har hänt sen sist? Jag tog studenten och blev vuxen, flyttade praktiskt taget in på grillen över sommaren och förberedde mig för något större. Det blev augusti och jag tog tåget till Göteborg där jag hade för avsikt att stanna, jobbade på en förskola och blev kallad för "fröken" vilket kändes helt fel, efter nio veckor satte jag mig på norrlandståget och åkte hem igen, var inte modig nog att ta det stora steget. Sedan dess har jag flippat burgare, agerat telefonförsäljare, fyllt 20, flyttat till egen lägenhet, druckit öl och spelat bongotrumma.