Egg! Egg! A hardboiled story.

Shit vilken mardröm jag har haft!! Vaknade flera gånger men varje gång jag somnade kom drömmen tillbaka i ännu värre tappning.

Den handlade om en organisation som kallade sig ISA (av någon anledning?) och de gjorde uppror mot världen och förstörde folks hem och dödade barn och allt som kom i deras väg. Deras entré här i Göteborg var rätt snygg, en stor helikopter stannade ovanför femmanhuset och stora rep släpptes ner, hundratals ninjaklädda människor gled ner från repen och bomber började falla. När de kom hit och skulle förstöra mitt hem gick jag bara ut och satte mig och samtalade med några ISA-medlemmar som satt utanför och väntade på att de övriga skulle demolera min bostad, de ställde konstiga frågor som om jag till exempel brukade klara av att lösa sudoku och stora korsord, de skrattade mig rätt upp i ansiktet när jag berättade att jag var rätt duktig på det.

Upproren fortsatte, det var mörkt utomhus dygnet runt och någon hittade en tillflyktsort på en exotisk ö, jag packade en väska och lyckades snappa upp att ISA-medlemmarna var medvetna om våran flykt, de fanns mitt ibland oss och målet var att utsätta oss för hemska olyckor på ön. So what to do? Jag hängde med till ön och den första att utsättas för en olycka var jag själv, av någon anledning satt jag på en pelare som skulle hissas upp mot en bergsvägg, men jag kilades fast mellan pelaren och bergsväggen och sedan förvandlades pelaren till ett rep så jag föll handlöst ner mot marken. Överlevde fallet men sen vaknade jag nog för sista gången och vägrade att somna om.

Just det, i en del av drömmen ringde min syster till mig och var helt förtvivlad och rädd för att dö, hon ville att jag skulle komma och vara med dem men jag kunde inte, för jag hade en tenta att skriva, inte ens jordens undergång kunde få min tenta ur huvudet.

- Är klockan halv tolv?! Det är ju mörkt utomhus!
- Det är ISA!
Donk, donk, donk, donk.

När det började donka tror jag att någon gick ner för trappen här i huset. Och när vi skulle åka till den exotiska ön var mina största problem hur många handdukar jag skulle packa ner och om det fanns några toaletter där. Jag fick förklarat för mig att det nog räckte med en handduk (men jag packade ändå ner två) och att någon hade gjort provisoriska toaletter genom att gräva stora hål i sanden.

Helt galen dröm, är fortfarande skärrad och rädd för att ISA ska attackera.

Jag lider av en kronisk form av skrivtorka, först skulle jag skriva om döden, sedan om min idol, därefter om hur jag var som fjortonåring och sedan att jag såg en grävling i fredags. Orden vill inte finna sig till rätta så låt mig göra en kort sammanfattning.

Döden är ett jobbigt ämne, något som drabbar oss alla och som sällan för något gott med sig, därför har jag i mitt stilla sinne utvecklat en teori som gör att jag känner mig mer tillfreds med döden, det handlar om parallella världar och att vi aldrig märker när vi själva dör utan bara vandrar vidare till en liknande värld där allt är frid och fröjd som vanligt. Denna teori ska jag utveckla någon vacker dag, så håll utkik!

Min idol heter Andrew och han skriver smarta texter, en rad som fastnat i min hjärna är "You're what happens when two substances collide, and by all accounts you really should have died". Klockrent tycker jag och ger honom fem stjärnor av fem möjliga.

Som fjortonåring var jag ett litet vrak som hängde på lunarstorm och smurfa(?) likt alla andra fjortonåringar, jag förde en dagbok varje kväll där jag utförligt skrev om hur dåligt jag mådde och hur mycket jag älskade en kille som inte älskade mig. Vid ett senare tillfälle brände jag upp alla mina dagböcker, mest för att jag var paranoid och trodde att jag skulle dö och då ville jag inte att någon skulle ha tillgång till mina dagböcker.

Jag såg en grävling i fredags. Jag blev glad tills dess att jag insåg att den var död. Nästa gång jag passerade grävlingen hade någon vänlig själ skyfflat undan den från vägen och kastat den i diket istället. Vila i frid grävlingen.