A nervous tic motion
Sedan inlägget innan har jag hunnit dricka upp mitt rödvin, svängt mina lurviga på Kalles dansgolv, tagit tåget mot Göteborg, börjat ett nytt jobb och säkert något mer väldigt oviktigt. Sällskapet i kupén på tåget var väldigt roande men samtidigt en gnutta skrämmande. Två kvinnor med en uppenbar form av identitetskris roade hela vagnen, jag skulle tippa på att de hade nått kulmen av 30-årskrisen. H-E-R-R-E-G-U-D!! Säger jag bara. Om jag blir sådär när jag är 30 så skulle jag nog föredra att hoppa framför tåget, om jag vägrar så kan någon annan få putta mig framför tåget istället. Låt säga att de betedde sig som om de vore 12 år gamla (om ens det), de petade på varandra, kittlade varandra, nöp varandra, räckte ut tungan åt varandra, fnissade likt två små irriterande fjortisar, var obstinata och allt vad som innebär att just ha kommit in i det revolterande pubertala livet. De var helt enkelt extremt roande, i alla fall de första tio minuterna.
Idag tänkte jag leta upp Bill Gates, enligt rykten är han i stan och enligt fakta har jag 40 kronor på mitt kontokort.
