historian om kaskadspyan

Jag borde skriva något, något häpnadsväckande, något som får mina sex (UNIKA!!) läsare om dagen att falla av stolen. Men något riktigt så roligt har jag inte att komma med. Jag åkte pendeltåg idag, innan dörrarna öppnades uppmanade chauffören oss att sätta oss så långt fram i tåget som möjligt eftersom någon kaskadspytt i någon utav de bakre vagnarna och en hemsk odör spred sig likt en löpeld genom tåget. Hade vi inget emot doften av spya kunde vi dock gärna få sätta oss i någon utav de bakre vagnarna. Tro mig, det var trångt och varmt och vid slutstationen var jag bara tvungen att se hur många som kom ut från de bakre vagnarna och det var väl ungefär fem stycken (antagligen "däppta i däsan") stackare som trotsat ödet. Men vad gör man inte för lite benutrymme?

those funny things

Kvällens bästa konversation utspelade sig på Hundberget när Sara tittade i en påse:
Sara: ÅHHH Emma! Har du korv med dig?!!
Emma: Näe??
Sara: Men varför har du mjölk då?!


asdfghjklöä

Om tolv dagar packar jag mitt liv i några väskor och åker på nya äventyr. Trots att jag är en person som hatar förändringar och är så äckligt bekväm av mig så har jag faktiskt lyckats genomföra den här planen, på egen hand dessutom. Trots att jag är livrädd så är jag samtidigt riktigt förväntansfull, det kommer att arta sig bra, nya erfarenheter och nytt folk har en tendens till att väcka mig till liv igen, för ska jag vara ärlig har jag gått i någon slags dimma över sommaren och haft svårt att få in någon rutin i vardagen.

Efter dessa månader ska jag göra allt i min makt att inte falla för frestelsen att komma tillbaka hit igen, för trots att jag stundvis hatar Älvsbyn så finns det en oslagbar trygghet här, en trygghet man vuxit upp med och en trygghet man alltid kan falla tillbaka till. Men jag ska inte falla tillbaka i förtid, innan dess ska jag utmana mig själv och förhoppningsvis bli en liten gnutta klokare.

På återseende!


RSS 2.0